Tysklands nuvarande president Joachim Gauck ställer inte upp för omval.
Det - väntade - beskedet kom i dag. Spekulationerna om vem hans efterföljare kan tänkas bli, och analyserna av det politiska spel som nu börjar i sökandet efter en ny president, är givetvis redan igång i de tyska medierna - trots att hans ämbetstid inte går ut förrän om nio månader.
Gauck är en populär och brett accepterad president och även om han inte var förbundskansler Angela Merkels förstahandsval när han tillträdde, hade hon enligt vad som skrivs i tyska tidningar önskat sig att han satt kvar - för att skjuta upp de politiska slitningar som valet av en ny president innebär till efter parlamentsvalen. Så blir det nu inte.
En liten bakgrund: Presidenten i Tyskland har liten makt och framför allt symboliska och representativa uppgifter. Han (eller hon, hittills har det alltid varit en man) väljs av en parlamentarisk församling som återspeglar majoriteten i förbundsdagen och i delstaterna och alltså inte direkt av folket. Därav det spännande politiska spel, som nu väntar.
Inget parti har majoritet i den församling som ska välja nästa president. Vore då ännu en enande kandidat, som de största partierna CDU/CSU (konservativa) och SPD (socialdemokrater) står bakom möjlig? Kanske till och med med stöd av de gröna och liberalerna? Kanske det, men det är inte säkert att detta vore önskat av alla de inblandade partierna. I dag regeras Tyskland som bekant av en så kallad stor koalition mellan CDU/CSU och SPD. Om dessa partier förde fram en gemensam presidentkandidat, kommer det att tolkas som de är beredda att fortsätta regera tillsammans även efter nästa val - ett intryck som de nog inte vill ge.
I så fall får man tänka sig att partierna för fram egna presidentkandidater. CDU/CSU är det absolut största politiska blocket, och det sägs också att många inom de två systerpartierna önskar att detta tas tillvara och att en egen kandidat förs fram. Den skulle i så fall kunna väljas i en tredje valomgång, då det inte längre krävs absolut majoritet.
Denna kalkyl förutsätter dock att inte vänsterblocket enas om en gemensam kandidat: Socialdemokrater, socialister och gröna skulle i så fall kunna ta hem segern. Men kan de verkligen komma överens om en sådan sak? Vill SPD liera sig med socialistiska Die Linke? Vill de gröna verkligen vara en del av ett rött samarbete - eller hellre närma sig CDU? Och vilken kandidat skulle de i så fall kunna komma överens om? Spekulationerna är igång.
Några namn nämns förstås också redan. Som CDU-kandidater omtalas bland andra Wolfgang Schäuble, den nuvarande finansministern, från SPD den nuvarande utrikesministern Frank-Walter Steinmeier. En troligare kandidat är kanske Norbert Lammert, förbundsdagens nuvarande talman.
Vi får se. Det enda som med relativ säkerhet kan sägas är att det blir ett spännande 2017 i tysk politik, med först ny president och sedan -framför allt - förbundsdagsvalen på hösten. De senare har naturligtvis vida större betydelse: Kommer Merkel att sitta kvar? Hur går det för högerpopulistiska AfD? Kommer SPD att kunna bryta sin kräftgång?
Frågor som också kommer att vara av stor betydelse för Europa och Sverige.
No comments:
Post a Comment